ADHD. En liten handbok.

Igår kom diagnosen: ADHD, störningar i autismspektrat och recidiverande depression. — ADHD som kärna.

Jag kommer säkerligen återkomma till den där diagnosen många, många gånger, men en god vän bad mig att redan nu ge lite anvisningar. Här är de:

10 saker du behöver veta om ADHD

Jag glömmer saker, även viktiga saker. Det finns en myt som säger ”Om det är bara tillräckligt viktigt, så kommer du ihåg det”. I min värld av ADHD är det inget annat än just en myt. Mitt arbetsminne fungerar inte på samma sätt som ditt. Att jag glömmer saker betyder inte att jag inte bryr mig. Eller att det inte är viktigt för mig. Det bara försvinner. Puff, väck.
Om du ringer mig och vi kommer överens om att jag ska ringa tillbaka, så finns det en viss chans att jag verkligen ringer tillbaka. – Så länge det inte händer något annat längs vägen. Om min hjärna blir upptagen med en annan fråga (gärna en komplicerad sådan som jag kan försjunka i), så är det kört. Att ringa tillbaks till dig försvinner ur skallen min. Nuet ersätts med ett nytt nu som ersätts med ett nytt nu som ersätts med ett nytt nu. Det är därför jag har så många oavslutade projekt. – Inte för att jag inte bryr mig. Utan för att det är så det funkar, i min värld av ADHD.
Det finns såklart en enkel lösning: jag skriver lappar och listor som är tänkta att påminna mig om det jag behöver göra. När det gäller mitt jobb, så fungerar det alldeles utmärkt med dessa listor (tror jag, i alla fall?), när det däremot gäller privata frågor, så försvinner orken. — Tyvärr finns det än så länge inga lappar som påminner mig om att titta på de lappar som ska påminna mig om att titta på lapparna som ska påminna mig om det jag borde göra just nu.

Jag är inte korkad. Kanske raka motsatsen. Under en neuropsykiatrisk utredning görs otaliga tester, däribland intelligenstester för att se om det helt enkelt finns patologiska problem med hjärnan. Eller klassiska intelligensproblem. Låt mig berätta en hemlighet: det finns inga sådana.
”Riktiga” IQ-tester (dvs den typen som inte finns på Aftonbladet), delas upp i fyra olika områden: bild, ord, snabbhet och arbetsminne. Utan att vilja skryta: när det gäller de första tre ligger jag på den nivån som i vart fall min shrink kallar för ”geni”. När det gäller arbetsminnet ligger jag däremot ”endast” knappt över genomsnittet.
Det är den stora skillnaden mellan dessa olika områden (182 när det gäller bild/fantasi, 178 när det gäller ord/logik – men ”endast” 102 när det gäller arbetsminne) gör att det finns problem. Om man normaliserar min intellekt till genomsnittsnivå hade jag haft 100 vad gäller bild (det är 100 som är genomsnittet, per definition). Det hade inneburit att IQ-värdet för arbetsminnet hade legat på ynka 20. En nivå som ligger någonstans mellan potatis och varmkorv. hade jag haft rejäla problem.

Ha tålamod när jag ställer frågor. När jag ställer många frågor. Och när jag ställer frågor som du tycker är konstiga. Jag är varken korkad eller arrogant, jag försöker förstå. Förstå på riktigt. Mitt perspektiv är inte nödvändigtvis samma perspektiv som ditt. Min kreativitet och sättet som min hjärna funkar på, gör att jag ser andra kopplingar än de du ser, vilket gör att det kan uppstå en hel del missförstånd. Men å andra sidan medför det också att vi kan komma till helt nya och intressanta slutsatser.
Det kanske inte är så konstigt att sådana här helt okända personer som Abraham Lincoln, John F Kennedy, Galileo, Pablo Picasso, Vincent Van Gogh, Walt Disney, Leonardo Da Vinci, Albert Einstein, Thomas Edison, Steven Spielberg och även Cher och Whoopi Goldberg antas ha haft ADHD. De har kunnat se mönster och kopplingar som var osynliga för andra. Och alla har varit så där mer än lagom ”udda”.

Jag vill göra rätt för mig. Jag vill göra det på ett bra sätt. Det bästa sättet, till och med. Under åratal har jag haft svårt med helt vanliga sysslor. Det spelar ingen roll om det gällde arbete i skolan, hemmet eller på jobbet. Jag vill göra mitt bästa. Ibland, så blir det inte så. Men jag försöker. Och att det ibland inte klaffar är frustrerande. Extremt frustrerande.

ADHD är ingen ursäkt. Jag borde inte använda det som en ursäkt – och det borde inte du heller. ADHD är ett verkligt funktionshinder. Jag glömmer saker, är impulsiv, agerar utan att tänka, tappar bort saker, är ouppmärksam och bearbetar ibland (nåväl, ganska så ofta) information på ett lite (?) ”udda” sätt. Jag har inte valt att fungera på det här viset och ibland skulle jag inte vilja vara annat än ”normal”. Det som diagnosen medför är inte att jag kan luta mig tillbaka, bete mig hur som helst och sedan vifta med den vita ADHD-flaggan. Det som diagnosen medför är istället att jag kan enklare adressera och förändra problemen som jag har, med eller utan diagnos.

Jag behöver hjälp för att lyckas, något som ibland är väldigt svårt för mig att acceptera. Jag vill inte behöva be om hjälp. Ibland känner jag mig korkad när jag inte klarar ens enkla sysslor utan extern hjälp som tvingar mig att hålla fast vid uppgiften. Förstå gärna det och ha tålamod. Än bättre: erbjud gärna hjälp så att jag inte behöver fråga hela tiden. Där blir det hela dock perverst: att behöva hjälp får mig att känna mig otillräcklig. Därför händer det mer än sällan att jag tackar nej till hjälp. Vilket inte innebär att jag inte skulle behöva hjälp ändå. Låter konstigt? – Försök att förstå hur det känns, då…

Om jag beter mig konstigt, berätta det gärna. För MIG. Vi som har ADHD är inte som alla andra barn. Vi tänker annorlunda, vi glömmer, vi agerar annorlunda. Det innebär många nackdelar, men även en sjuhelvetes många fördelar. Faktum kvarstår: annorlunda är det. Skämta helst inte med andra om det om jag beter mig på ett konstigt sätt – utan berätta det för mig. Privat. Öga till öga.

Förklara exakt vad du förväntar dig av mig. Om du ger mig ett uppdrag, så har det inga gränser. I min vackra värld av ADHD betyder orden ”kan du diska” inte samma sak som för dig. Att diska är en intressant och komplex handling som kan utföras på många nya kreativa sätt. Nya diskningsmetoder kan uppfinnas och mänsklighetens alla diskningsproblem kan lösas. Resultatet blir att den smutsiga disken står kvar. – Det är nog inte riktigt det du menade när du bad mig om att diska. Men det kan mycket väl vara det jag hörde, när du sa det…

Att lära dig om ADHD kan vara det bästa sättet att hjälpa mig. Läs på om ADHD. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som är lika verkligt som ett rent fysiskt funktionshinder. En person med diabetes behöver sin behandling. Jag behöver min. Svårare än så skulle det egentligen inte behöva vara.
Jag har förstått att det inte alltid är enkelt att förstå just psykologiska och psykiatriska problem och utmaningar. Hjälpmedelsinstitutet har tagit fram vad de kallar för ”Kognitionssimulatorn”. De skriver själva:

Välkommen att testa vad ett kognitivt funktionshinder kan innebära!

I Kognitionssimulatorn kan du påverka upplevelsen av det som händer i ett klassrum på ett sätt som liknar upplevelsen för personer med ADHD, aspergers syndrom eller dyslexi.

Kognitionssimulatorn visar en simulering av ett klassrum där en högstadieklass genomför en lektion i svenska. Lektionen innehåller en diktamen och en övning i läsförståelse.

Obligatoriskt för mina nära och kära, även om det tar en halvtimme och även om simulatorn endast omfattar en viss del av hela problembilden. Testa hur jag har det. Här.

Trots att jag har ADHD, så är jag inte ADHD. Jag är en mänsklig varelse. Jag har drömmar, förhoppningar och förväntningar. Behov. Jag vill vara omtyckt och accepterad. Jag vill känna mig nöjd med mig själv. Allt det där är lika viktigt för mig som för någon annan. – Det kanske är till och med viktigare för mig än för många andra: Självförbråelser över bortglömda saker, tankar och idéer är bara förnamnet. Sådana som jag är experter på att klanka ner på oss själva. Om inte självbilden ska behöva stanna på minusnivån behöver vi andra som säger att vi duger ändå.

Trots att det händer mer än sällan att jag glömmer bort att ringa tillbaka.
Trots att det händer mer än sällan att mitt liv är mer kaos än ordning.
Trots att det händer att jag agerar rentav idiotiskt för att gömma mitt dåliga samvete.

Men det är ett liv.

Mitt liv.

Kommentera