Det får man ju inte säga…

Debatten i Sverige är väldigt sansad. Ja, jag skulle rentav vilja påstå att det egentligen inte förs någon debatt alls. Den får ju nämligen inte föras. Att diskutera vissa frågor är strängt förbjudet i åsiktskorridorens förlovade land. Det är därför som ledarsidorna nästintill dagligen aldrig fylls av artiklar som raljerar om olika aspekter av migration och invandring. För att inte tala om nynazisternas ”alternativa medier”.

Det skrivs ju i princip aldrig dagligen om att vi ju minsann inte är hela världens socialbyrå — och om att det ju inte får sägas.

Det skrivs i princip aldrig dagligen om att migrationen medför enorma, oövervinneliga, gigantiska, ja, ibland rentav inte helt försumbara problem — och om att det ju inte får sägas.

Det skrivs i princip aldrig dagligen om att personerna som tiggar om pengar visserligen enligt all forskning inte är organiserade, men att de trots allt är fråga om organiserade yrkeskriminella ligor — och om att det ju inte får sägas.

Det skrivs i princip aldrig dagligen om att det där med feminismen är ett jäkla påhitt, som egentligen bara förtrycker oss utsatta män — och om att det ju inte får sägas.

Det skrivs i princip aldrig dagligen om att enskilda personers vansinnesdåd visserligen endast är enskilda personers vansinnesdåd, men att de på något sätt ändå alltid är en viss religions fel, oavsett om gärningsmännen ens tillhör den religionen — och om att det ju inte får sägas.

 

Vad allt det som i princip aldrig skrivs leder till, det är en annan fråga. Terrorattack i Göteborg mot en grupp fattiga personer som sov. Dagliga övergrepp mot fattiga personer som tiggar om pengar. Av allt att döma försök att mörda drygt 80 skyddssökande i Arboga. Hatbrotten ökar och ökar och ökar. SD-politiker som förbereder bombdåd nämns lite kort och glöms sedan bort. Jag menar, handen på hjärtat, vem är jag att kalla Nazitysklands nationalsocialister för nationalsocialister? De fick ju faktiskt 18 procent av rösterna i valet 1930. Då säger det sig ju självt att de inte kan ha varit nationalsocialister i så fall.

Nå. Som tur är, så är allt det där ju icke-frågor. Som tur är, så har vi ju den där åsiktskorridoren som inte tillåter att nämna den där elefanten i rummet. Och eftersom det som inte får sägas nästan aldrig dagligen sägs, så kan det ju följaktligen inte heller leda till några övergrepp.

Nästan aldrig dagligen hela tiden.

Kommentera