E-förslag, medborgarförslag, demokrati och sånt tjafs

e-förslag och medborgarförslag

I min roll som landstingspolitiker för Vänsterpartiet Sörmland ingår jag i Demokratiberedningen, vars syfte (bland annat) är att utveckla landstingets demokratifrågor i samverkan med befolkningen i Sörmlands län.

En aktuell fråga är en utvärdering och vidareutveckling av Landstingets förslag med det vackert avskräckande namnet ”E-förslag”. E-förslag har funnits i Landstinget Sörmland sedan 2013 men endast väckt måttligt intresse bland allmänheten. Sedan införandet har endast 24 förslag registrerats. För att ett förslag ska bli godkänt och behandlas av en nämnd, styrelse eller fullmäktige krävs att det inkomna förslaget får minst 500 underskrifter – och inget av de inkomna förslagen har ens kommit i närheten av den siffran.

Resultatet är att det visserligen tillhandahålls en teoretisk möjlighet att inkomma med förslag – men att den möjligheten i praktiken är helt meningslös.

Under diskussionerna har det växt fram en tvärpolitisk syn att tröskeln för att ett inkommet förslag tvingande måste behandlas av Landstinget måste sänkas rejält. I skrivande stund är den magiska siffran som föreslås 20 signaturer. Att flytta kravet från 500 signaturer till 20 stycken är onekligen en markant sänkning. I praktiken kommer den dock inte göra alltför stor skillnad: av de tidigare nämnda 24 inkomna e-förslag sedan 2013 skulle blott ett enda (!) förslag uppfyllt det lägre kravet och därmed behandlats i ”behörig ordning”.

Nej, jag tror att en sänkning av de formella kraven visserligen är ett steg i rätt riktning – men jag tror inte att det löser ”problemet”. Andra idéer, t.ex. om bättre marknadsföring av möjligheten att lämna något så sexigt som ”e-förslag” tror jag inte heller kunna ge omfattande förbättringar. Jag försökte uttrycka min syn på saken med hjälp av mina sedvanligt föga diplomatiskt valda orden: ”Varför skulle jag lämna ett e-förslag, med alla formella krav och den fördröjningen som handläggningen innebär? Dessutom med överhängande risk att förslaget inte ens behandlas? – Det är ju mycket enklare att istället skriva insändare i tidningen eller blogga om min idé och förorsaka en ordentlig shitstorm?”

Därför frågan till dig som läser: vad skulle behövas för att skapa välfungerande system för att formellt lämna förslag? Vad skulle krävas för att du skulle lämna ett medborgarförslag?

Kommentera