Ett allmänt systemfel

Jag har tillbringad större delen av gårdagens kväll med att skriva en längre inlaga i en pågående rättegång mellan en bekant och ett inkassobolag. Varenda gång jag kommer i kontakt med indrivningsbolagen får jag inte bara utslag utan det där nästan oemotståndliga behovet att skaffa en Kalashnikov och göra det enda rätta…

Människor som hamnar i ekonomiska bekymmer gör det i regel inte med flit. De vanligaste orsakerna för betalningsanmärkningar är och förblir sådana helt självvalda (?) orsaker som skilsmässa/separation, arbetslöshet och sjukdom. Visserligen, för en del människor som hamnar i ekonomiska problem hade det varit möjligt att förhindra de värsta fällorna, om man bara hade vetat innan. För ännu fler av de jag kommit i kontakt med tack vare mitt ideella engagemang hade dock även ”lite eftertanke före” inte gjort någon magisk skillnad. Återigen, i flertalet fall har det varit orsaker som var svåra eller omöjliga att styra över.

Skulder hos kronofogden leder i regel till att du under lång tid tvingas leva på existensminimum (beneficium) tills skulden är borta. Inte bara personerna som berörs direkt – utan självfallet även deras familj och eventuella barn.

När det rör sig om högre belopp än några ynka tiotusenlappar ökas dock skulden kontinuerligt på grund av avgifter och räntor (med ockerräntor som för övrigt är brottsliga i flertalet europeiska länder). Inte sällan måste du vara höginkomsttagare för att ens se till att skulden inte ökar.

Moment 22: om du hade varit höginkomsttagare utan svårigheter att betala, så hade du antagligen aldrig hamnat i betalningssvårigheter. (No shit, Sherlock?!)

Resultatet: personerna som är överskuldsatta ger inte sällan upp. Utan en realistisk chans att inom en så när överskådlig tid bli av med sina skulder är det inte förvånande. Varför gå upp varje morgon och jobba, när man får precis lika mycket av socialen och har precis samma framtidsutsikter: inga som helst.

Jag har full förståelse för att företagare och banker behöver kunna göra en riskkalkyl innan de lånar ut pengar, oavsett om det är ett klassiskt lån eller en betalning mot faktura. Men sättet som personer med betalningsanmärkningar behandlas på är helt enkelt inte ok. Under min långa period som ideellt juridiskt ombud för ett större antal berörda har jag samlat på mig erfarenheter som är inget annat än vidriga:

  • Även ”renommerade” inkassobolag nöjer sig inte med det beloppet som kan dras av kronofogden (via löneutmätning, exekutiv auktion etc) utan pressar på. Hot (och vi pratar ibland verkligen riktiga hot) via telefonsamtal och till och med personliga påhälsningar av delgivningsmän i småtimmarna är inga undantag. Det bästa (?) jag hört hittills var ”Du vill väl inte att vi behöver prata med socialen om dina barn”.
    – Självfallet har inkassobolagen varken rätt att hota med dylikt (eller ens någon som helst chans att påverka socialen, i vart fall inte på pappret).
    God inkassosed” – my ass.
  • Rättsväsendet går helt inkassobolagens ärenden. Inte sällan har skuldsatta personer inga större utsikter att vinna ett mål i underrätten (Tingsrätten) trots att inkassobolagen uppenbarligen strider mot Inkassolagen och god inkassosed. Alltför ofta är man tvungen att driva ärenden vidare, något som är mycket tärande för de berörda. Inte sällan är personerna beredda att ”ge upp” efter första domen och inte villiga att gå vidare med en överklagan, trots att rättsläget talar till deras fördel. — Något som inkassobolagen självfallet utnyttjar, med delvis helt obefogade stämningar. Den gamla meningen som jag själv fick lära mig på juristlinjen kommer till minnet: ”Går det, så går det.”

Återigen: banker och företag som har lagt ut pengar ska ha rätt att erhålla betalning. Men företag som faktiskt lever och gör miljonvinster uteslutande på grund av andra människors nöd (dvs inkassobolagen) bör inte få finnas – det är i mitt tycke moraliskt fel, samhällsekonomiskt inte hållbart och inte heller något som tillåts i andra länder.

Vi behöver ett nytt system, där människor som hamnat i extrema betalningssvårigheter inte behandlas som brottslingar utan erbjuds hjälp. Ett litet förslag:

  • Slopa och förbjud ockerräntorna som tillåts idag. På sin höjd bör företag ha rätt till ersättning för sin egen inlåningsränta.
  • Avskaffa inkassoverksamheten. Gör den brottslig. Lås in alla som sysslar med den. Kasta bort nyckeln.
  • Förbjud möjligheten att inhämta kreditupplysning annat än där det verkligen behövs. Många av de berörda kan inte ens hyra en bil även om de lägger pengarna för hyran och försäkringen på bordet.
    För att inte tala om att t.ex. vissa av apoteksbolagen nekar personer att köpa livsviktig (!) medicin på avbetalning.
    Eller förresten: försök att hyra en lägenhet när du har en prick. Lycka till!
  • Ge överskuldsatta möjlighet att samla alla skulder på ett enda ställa (konkret: kronofogden).
  • Ge överskuldsatta möjlighet att upprätta avbetalningsplaner med frivilliga extrainbetalningar för den sammanslagna skulden (återigen: kronofogden). Endast om personerna inte ”gör rätt för sig” då, så bör indrivningsåtgärder kunna övervägas.
  • Underlätta för möjligheten till skuldsanering när den berörde visat att han/hon försöker så gott han/hon kan att bli av med sina skulder.
  • Ändra regelverket kring löneutmätning. Det är rentav idiotiskt att människor som aktivt arbetar och försöker bli av med sina skulder får precis lika mycket som om de inte skulle försöka. Snacka om omvända incitament.

Och det viktigaste: sluta för helvete att behandla människor med ekonomiska svårigheter som brottslingar.

Kommentera