Hur strejken i Grekland påverkar mig

Svensk media har uppmärksammat generalstrejken i Grekland (bl.a. DN, SvD, SvD2), och roligt nog påverkas Penseos verksamhet av strejken, i och med att Dimitra, en av oss i ledningsgruppen, är bosatt i just Grekland — och dessutom uttagen i strejk/sympatiåtgärd av sitt fackförbund. När en tredjedel av ett företags ledningsgrupp ”lamslås”, så påverkar det. — Inte direkt att det inte skulle vara meningen, med ett strejk, men hur hanteras något sådant i en global värld — och när strejken inte riktas mot företaget som berörs?

Penseo är en organisation och nätverk som finns i olika länder — och även vi tre som sitter i ledningsgruppen befinner oss i olika delar av världen. Vårt arbete är ”svärmbaserat” i den bemärkelsen att det mesta vi gör sköts via Internet och utan behov av att träffas i det ”verkliga” livet. I regel fungerar ett sådant samarbete alldeles utmärkt och tillför mycket till organisationens dynamik. Att vi kan dra lärdomar och slutsatser från personer som är fast förankrade i olika sociala, politiska och geografiska sammanhang är något som vi uteslutande upplever som positivt.

Men, för att inte sväva ut alltför mycket, hur hanterar vi en strejksituation som denna?

Vi har under lunchen (europeisk tid) haft en längre konversation om hur vi bör förhålla oss till strejken. För att fastslå det direkt till en början: rent juridisk behöver vi inte bry oss om den. Dimitra är inte anställd av Penseo i Sverige utan driver sitt alldeles ”egna” Penseo och i Grekland (mer om vårt upplägg hittar du på Penseos webbplats). Men att det hela är tämligen enkelt att lösa, rent juridiskt, innebär inte att det inte är en intressant principiell diskussion:

Vi kom fram till ett antal olika tänkbara scenarion:

1. Vi skulle kunna diskutera med facket i Grekland och utverka ett undantag för Dimitra. I alla fall när Dimitra arbetar med frågor som inte rör den Grekiska marknaden borde det i sig inte vara något faktiskt problem — men samtidigt skulle vi undergräva hela meningen med strejken. Om det ansöks om undantag och dessa medges, så kommer inom en snar framtid allt arbete i landet definieras som att det har något med utlandet att göra. Vi företagare har ju en viss uppfinningsrikedom för att alltid tämja på gränserna för att just främja företaget. Sägs det.

2. Vi skulle kunna ta in extern arbetskraft från ett annat land än det som direkt drabbas av strejken. Vi har ett rikt nätverk av personer som vi snabbt kan ta in för speciella uppdrag. Rent praktiskt inga större svårigheter. — Men även det skulle ju uppenbarligen undergräva idén med strejken. Det där med att sätta företag i blockad under strejk är ju inte helt ologiskt. Och trots att strejken ju inte riktas mot oss och vi följdaktigen inte heller är satta i blockad, så skulle ett sådant agerande ändå kännas något fel. Vi kanske borde känna oss satta i mental blockad?

3. Vi skulle kunna ansluta oss till strejken, oavsett var vi befinner oss. — Något som uppenbarligen skulle främja strejken. Men att som sympatiåtgärd lägga ned arbetet här i Sverige, när någon av medarbetarna i utlandet är uttagen i strejk. I och för sig än intressant tanka, i vart fall så snart vi knutit några medarbetare i franska transportarbetarfacket till oss. Det skulle bli ganska så lata dagar. Men — njaa. Kanske inte.

4. Vi skulle kunna respektera den grekiska strejken och acceptera att den medför vissa problem. Utan att med hjälp av extern arbetskraft kompensera för det temporära bortfallet. — Dessvärre påverkar det dock även kunder här i Sverige som Dimitra utför uppdrag åt.

Oavsett hur vi gör, så blir det inte enkelt. Antingen så respekterar vi den grekiska strejken och accepterar att grekiska fackförbund har viss makt att även påverka samhället i Sverige — eller så kör vi över strejken och nonchalerar därför strejkrätten, en fundamental och viktig del av arbetsrätten.

Det blir fel, hur vi än gör.

Några idéer?

Kommentera