Manlighetens förfall

För tillfället är jag den personen som tillbringar mest tid i vårt hem (hemkontor är inte att underskatta), vilket medfört att jag även tar hand om en del av hushållssysslorna. En försvinnande del, som min kära fru säkerligen skulle vilja påstå med bestämdhet. Jag skulle kontra att hon principiellt säkerligen har rätt – men att det i det här inlägget inte endast handlar om matlagning, diskning, tvätt eller dammsugning (eller, i vårt fall, snarare ”knapptryckning så att dammsugarroboten kör igång”).

Det har börjat handla om att jag återupptäcker min ‘husmorssida’; om att börja baka (all) vårt bröd självt – och till och med börja tillverka egen sojamjölk och tofu, om allt vill sig väl. (Den intresserade upptäcker att jag kan vara en av dessa knäppa vegetabilier, vegoäterianer ickeköttätare som, just ja, inte äter kött.
Inte heller äter jag grannens barn, ifall någon skulle undra.)

Men tillbaks till ickeämnet.

Just det där med brödbakningen är förvånansvärt många förvånansvärt förvånade över. En förvåningsblandning av att

  1. någon överhuvudtaget skulle orka baka bröd mer än vid speciella tillfällen — och
  2. hos vissa att det är just jag, mannen i huset, han med byxorna på, som gör det.

Orket är den enklaste aspekten. För att få riktigt bröd i de här breddgraderna så kan en antingen betala hutlösa priser i lokala bagerier1 – eller så kan en göra det själv. Riktigt bröd saknar nämligen per definition av ordet ”riktigt” både industrijäst och konserveringsmedel. Däremot innehåller det surdeg. Slutdiskuterat.

— Eftersom surdegskulturen är stark underkultiverat i den här kulturen behöver den kultiveras själv. Det är således inte en fråga om att orka — utan om ren och skär överlevnad. Minst.

Att det är jag som bakar, tycks däremot hos vissa ifrågasätta min manlighet. Att jag hoppar och skuttar av glädje över vår nya köksassistent tycks vara minst lika ”bögigt” på fördomsskalan från 1 till oändligt. Välkommen till 2013-talet.

Nu skulle jag visserligen kunna raljera över att det behövs riktiga män för att baka riktigt surdegsbröd (man måste ändock vara sur hela tiden) — men då skulle jag sålla mig till samma skara människor som tycker att det jo egentligen trots allt är ”omanligt (!?!) att hålla på med kvinno(!?!)sysslor”. Vilken tur att sysslor har en välavgränsad könsidentitet.

Jag låter bli och tar en till tugga av min surdegsmacka medan jag viker tvätten. Att vissa fortfarande tycker att det är konstigt — oavsett om det är ett medvetet ställningstagande eller en oreflekterad känsla — det är just det, som är konstigt.

  1. helt rimliga priser med tanke på arbetstiden som läggs ner, i och för sig []

Kommentera