Saliga äro de som äro fattiga i anden?

Ibland händer det att jag ser en tidningsnotis som jag har svårt att släppa. Som följer efter hela dagen. Gör mig glad, besvärad eller arg. Katrineholms kuriren bjuder idag på en sådan. Kortfattad och rakt på:

En lokalpolitiker med uppdrag i Katrineholms kommunfullmäktige jagas av Kronofogden.

Mannen har enligt myndigheten obetalda skulder till Centrala studiestödsnämnden, CSN, på närmare 27000 kronor.

Jag känner, hur det börjar surna till inombords. Jag kan inte uttala mig i det konkreta fallet (vet inte vem som avses i artikeln), men det är kanske det minst viktiga. Det som är viktigt, är varför i all fridens namn en sådan notis trycks överhuvudtaget.

För att publicera något i en tidning, så krävs (i regel) att det finns ett nyhetsvärde och/eller allmänintresse. Det innebär såklart att redaktören har gjort bedömningen att just den här informationen med en skuldsatt fritidspolitiker är av vikt.

Men varför?

Ungefär sju procent av Sveriges befolkning har betalningsanmärkningar (räknar vi endast den arbetsföra delen av befolkningen, hamnar vi på hela 11 procent).
Jag har själv haft förmånen att ideellt arbeta med och försöka hjälpa personer som är överskuldsatta, dvs personer som sitter så djupt i skitenskulderna att de inte har någon så när realistisk chans att någonsin ta sig därifrån på egen maskin.

Människor som hamnar där, gör det sällan av elakhet, dumhet eller lathet. Skilsmässa, långtidssjukskrivning, lång arbetslöshet, olycksfall och psykiska besvär toppar listan av anledningarna — i regel med flera av dessa faktorer samtidigt.

Skulle en tidning skriva om en kommunpolitiker som blivit arbetslös (sålänge det är fråga om fritidspolitiker och inte kommunalråd mm)? Förhoppningsvis inte. Sjukskrivning? Troligen inte heller.

Men effekterna av dessa livsöden, ju, dem får plötsligt ett nyhetsvärde. Av en enda anledning: vi kan lägligt nog använda våra förutfattade moraliska värderingar som säger att människor som har skuldsaldo hos Kronofogden inte är redliga. Moraliskt förkastliga. Folk som inte vill göra rätt för sig.

Drägg, helt enkelt.
.

Jag har inte testat det själv, men spelet Cart Life (engelska, endast Windows) har fått bra betyg. Syftet är bland annat att ge lite insyn i hur det kan vara att vara fattig. Du väljer att jobba över för att kunna försörja din familj – för att soc sedan ska säga att du ju uppenbarligen inte har tid för dina barn…

Det kanske borde vara ett rekommenderat spel för Katrineholms kurirens redaktion?

Kommentera