SD = nazister. Det lingvistiska beviset.

reichstag

Mitt inlägg om hatiska kommentarer som jag sammanställde från SD-anstrukna sajter och där det klargjordes hur bra det var, att personer på flykt dör, ja, det inlägget har skapat en hel del debatt, inte minst på Vänsterpartiet Katrineholms Facebook-sida. Att det upprörde övertygade SD:are är knappast förvånande. Bland de som diskuterade fanns även åtminstone en förtroendevald för SD – men trots att jag uttryckligen frågade om det, så ville ingen av SD-sympatisörerna ta avstånd från citaten. Knappast förvånande heller.

Ett återkommande påstående var dock att det inte finns något rasistiskt överhuvudtaget i SD:s partiprogram.

Inte? — Vad bra.

Ännu bättre dock, när man kan belägga påståenden med källor. Tillåt mig att presentera en översättning av slutsatsen i ett mycket intressant arbete: Nya ord – gamla idéer : Reproduktionen av det nationalsocialistiska språkbruket i partiprogrammen hos Tysklands Nationademokratiska Partiet (NPD) och Sverigedemokraterna.1 – min översättning:

Det visade sig […] att rasbegreppet inte återfinns i ordet ‘ras’ i SD:s och NPD:s partiprogram. Betydelsekomponenter av rasbegreppet har emellertid överförts på kulturbegreppet. Analysen pekar på tydliga likheter mellan NSDAP:s rasbegrepp och kulturbegreppet hos SD och NPD. Samma äger giltighet för folksbegreppet. Här visade det sig att det inte endast reproducerades nazistiska diskurser utan även ett nyckelbegrepp från NS-tiden. […]

Språkbruket hos SD och NDP föreföll initialt att vara harmlöst. Analysen visar däremot både referenser till nationalsocialismen och främlingsfientliga föreställningar, som dock huvudsakligen uttrycks implicit. Särskilt tydligt var metoden som partierna använder för att bygga upp en distans gentemot utlänningar/invandrare och allt som är ”främmande”. Det görs genom användning av motsatspar som skapar ett ”vi” och ”de andra”. Anmärkningsvärda var även etnopluralistiska argumentationer, med hjälp av vilka partierna söker att legitimera sin kulturprotektionistiska och främlingsfientliga politik. […]

Vissa av NS-referenserna som kan påvisas i partiprogrammen uttrycktes explicit. Andra kunde endast synliggöras med hjälp av diskursmaterial och lingvistiskt-textanalytiska verktyg. De textanalytiska verktygen tydliggjorde implicita relationer i texterna. Diskursmaterialet kunde bekräfta mönster och sakförhållanden (t.ex. perspektiv och värderingar), som endast antyddes i partiprogrammen. Därigenom bekräftade diskursmaterialet analysen och förhöjer analysens tillförlitlighet. Utredningen har tydligt visat hur väl den diskursanalytiska metoden som användes och textlingvistiska verktyg kan kombineras. Därutöver visar det, hur viktigt det är att kritiskt kunna hantera språk. Språket är och förblir ett maktmedel som alltid behöver reflekteras över och ifrågasättas.

Analysen bekräftar även bilden av partierna som har framkommit i tidigare forskning. SD och NPD utgör två främlingsfientliga (kulturprotektionistiska) nationalistiska partier som påvisar tydliga samband med NS-ideologin. Enligt min mening kan de omöjligen kallas för demokratiska.

Sista meningen är särskild intressant.

Enligt min mening kan de omöjligen kallas för demokratiska.

  1. Neubauer, Christine: Neue Wörter – alte Ideen; Die Reproduktion nationalsozialistischen Sprachgebrauchs in den Parteiprogrammen der Nationaldemokratischen Partei Deutschlands und der Sverigedemokraterna, Universitet Stockholm, 2007, pdf []

Kommentera