”Sociala mediers” framtid

Som en av alla dessa obskyra konsulter som arbetar med konversationsmedier, får jag ganska så regelbundet frågan, vad ”det där med sociala medier” kommer innebära i framtiden: vilka trender är viktiga att vara uppmärksamma på, hur kommer området att se ut om några år?

Tyvärr är svaret långt ifrån enkelt — och oftast brukar det snarast bli kryptiskt än användbart. Något i stil med:

”vi lever i historiens kanske största sociologiska och psykologiska experiment”

och

”det finns ingen som vet vad sociala medier kommer att innebära för framtiden. Men att de kommer påverka och forma framtiden är nog de flesta forskare överens om”.

Dessa svar är långt ifrån tillfredsställande, trots att de egentligen är de enda korrekta svaren som kan ges för tillfället. Det är dessvärre alltförmånga okända faktorer med i beräkningen, för att verkligen kunna förutspå vilka mer djuptgående förändringar som konversationsmedier (både i deras nuvarande och framtida form) kommer medföra för samhället. Några framtidsvisioner finns i ett tidigare inlägg och några mer allmänna kvalificerade gissningar är tämligen oproblematiska:

1. En fortsatt utveckling från stationärt datorarbete till  helintegrerade digitala enheter

En utveckling har varit übertydlig de senaste åren: vi går allt mer från fasta, stationära datorer till mobila enheter. Dessa mobila enheter (oavsett om det är läsplattor, netbooks eller allt smartare mobiltelefoner) gör oss både rörligare i vårt arbete och medför digitala lager av information, långt utöver vad vi hade trott vara rimligt för 10 år sedan. Allt fler personer använder iPhones eller Android-lurar som rent tekniskt klarar mer (och har bätte prestanda) än vad våra hemdatorer klarade av för endast ett decienne sedan. Det innebär inte endast att de traditionella uppgifterna som datorerna hade flyttas från kontoret i vår byxficka, utan det medför också att en uppsjö med nya möjligheter och användningsområden uppstår.
Den utvecklingen kommer med största sannolikhet bara fortsätta och medföra att drömmen av helt konvergenta enheter för hantering av allt som rör livet kommer kunna bli verklighet. Talsyntes, ögonstyrning och även neurala styrningssytem gör framsteg och kommer utgöra en naturlig del av hur vi interagera med våra allt-i-allo-enheter.

2. Det digitala som en del av det analoga

Idag är det många som diskuterar den digitala klyftan. Med rätta, men kanske inte på rätt sätt: diskussionen utgår från en fundamental skillnad mellan den traditionellt ”analoga” världen, det s.k. verkliga livet, å ena sidan — och den digitala världen å den andra. Denna åtskillnad bygger på våra nuvarande erfarenhet som människor och samhällen och är allt annat än ologisk. Däremot måste det ifrågasättas om tudelningen är korrekt — och ännu mer, om den kommer att ha någon som helst bäring om några år.
Jag är en stark anhängare av teorin att sociala medier för allt fler är en integrerad del av livet. Varvid ”livet” just innebär ”livet”. Hela livet, utan tillägg av varken ”verklig”, ”analog” eller ”digital”. Nätet är lika mycket en del av det där ”livet” för många, som dagstidningen i pappersformat och morgonkaffet är det. Distinktionen mellan än det ena, än det andra blir i tilltagande grad meningslös för allt fler. Mina kontakter på Facebook, Twitter, FlickR, status.net eller var det nu må vara, dessa kontakter är precis lika verkliga eller overkliga som kontakterna i det ”verkliga” livet.1

3. En utradering av distinktionen mellan ”privat” och ”professionellt”

Båda aspekter ovan leder oss vidare till en tredje aspekt som blir alltmer synlig, inte alltid helt friktionsfritt: den för våra generationer väldigt invanda gränsdragningen mellan privat- och yrkeslivet börjar att suddas ut. Den utvecklingen kan vi se i många diskussioner, inte minst mellan den yngre och den äldre generationen i allmänhet och mellan digitala urinvånare och digitala invandrare i synnerhet.

Den ena gruppen (”de yngre”) anser att det är av yttersta vikt att en person inte endast är iklädd en roll — utan minst lika mycket en människa, med allt vad det innebär. Den andra gruppen däremot förväntar sig att t.ex. en makthavare alltid är en makthavare och inget annat. Diskussionerna kring @kommunchef och #kkgate t.ex. tror jag i mångt och mycket just ha handlat om den skillnaden i hur man ser på rollen som kommunchef.

Det svåra är, att dessa två ståndpunker inte är förenliga med varandra: bägge grupper har diametralt motsatta krav: det som den ena gruppen förväntar sig att få, förväntar sig den andra gruppen att definitivt inte (behöva) få och vice versa.

Visserligen, i och med att jag tillhör den ena gruppen, så är jag lite (?) jävig, men min bedömning är att den tydliga distinktionen mellan yrkes- och privatliv kommer fortsätta att minska i betydelse. Det kan här vara viktigt att påpeka att den åtskillnaden inte ligger i människans natur, kanske snarare tvärrtom: många familjenamn i både det germanska (Schuster, Meier, Schmitt) och anglo-amerikanska språkrummet (Smith, Cooper, Baker) vittnar om att vi människor i tidigare former av samhällen var ”integrerade” med våra yrken: Yrket var en del av personligheten som därför definierade personen. På gott och ont.

Inte förrän i samband med den industriella revolutionen, när arbetet krävde tillgång till maskiner som man inte längre kunde ha i hemmet (eller på gården), och som därför medförde att man behövde ”åka till jobbet”, inte förrän det anser flertalet forskare, att åtskillnaden mellan det professionella och det privata livet har vuxit fram.

I takt med att vi återigen blir mobilare i vår yrkesutövning och allt oftare kan utföra våra uppdrag och arbeten lite varstans, i samma takt blir den kulturella distinktionen mellan yrke och privatliv mer eller mindre utan syfte. Det är just den utvecklingen som många bedömer äga rum just nu — användningen av sociala medier som gränsöverskridare mellan den professionella rollen och den personliga personen som innehar denna, är i det hänseendet blott ett uttryck för en allt annat än obetydande samhällsförändring.

.
Jag inser att det kommer behöva skrivas en mängd fler punkter under rubriken Sociala mediers framtid. Det luktar som att det får bli en uppföljare till det här inlägget. Innan dess: hur ser du på utvecklingen? Tankar? Idéer? Synpunkter?
Kommentarerna är öppna…

  1. För övrigt en av anledningarna att jag gärna använder epitetet ”köttvärlden” för det där ”verkliga” livet. []

Kommentera